
Detta är vår balkong :)
Jag har funderat lite på det här med att vara sig själv. Jag tycker inte om att vara så jättepersonlig på bloggen ,lite rädd för det så har under denna tid här inte riktigt velat skriva om jobbiga saker och inte heller om alla känslor. Borde ha gjort det för det är ju det som är mest ärligt och intressantast att läsa om... Men men. Får väll lära mig det till nästa gång.
Hursomhaver. Tänkt på detta att vara sig själv efter att ha läst en annan blogg. Jag har ju bott på några andra ställen mer permanent fler gånger och det man lär sig är att det är inte så lätt att vara den personen man är hemma. Kanske helt enkelt för att man inte är hemma och att man får så mkt intryck och nya saker att klara av! Ibland är det omöjligt att vara samma person, utan kanske får man se sig själv själv som något mer flytande som beror på omständigheter och annat.
Jag har flera gånger här (framförallt under första-andra månaden) varit väldigt trött, känslosam och allmänt grinig, sur. Det är rätt svårt att ta när man föredrar och vet att man ju annars är glad och positiv. Men detta är en del av resan och någonting man får acceptera att man känner. Oftast får man ge det lite tid och det blir bättre. Efter ett tag och vanligtvis efter en del struggle kommer man tillbaka till den personen man vanligtvis är och vill vara. Alltid bra och viktigt att analysera sig själv under tidens gång och för mig min dagbok är det ulimata för detta :)